Det ringde på dörren. Direkt fick jag ett stresspåslag. Jag väntar inte besök, vad är det som händer? Är det någon som är här för att klaga på att barnen låter för mycket?

Jag smyger och tittar i kikhålet på dörren. Där står någon jag känner igen. En annan mamma.

Bredvid mamman står en liten tjej som jag känner igen ännu mer. Hon har gått på samma avdelning som Elle innan de gick tillbaka till åldersindelningen. En liten tjej som är jättekär i Gunwald och som mycket hellre klappar honom än leker när vi träffas i lekparken. Och i handen har hon leksaker som jag känner mycket väl.

När vi var i lekparken igår glömde Elle dem kvar. Hon hade fullt upp med sina kompisar. Och så hux flux var det dags att gå hem.

Men den lilla tjejen kände igen leksakerna, visste vem de tillhörde och såg till att de kom hem igen.

Det tycker jag är otroligt fint av en så liten människa.

Jag såg till att tacka ordentligt och man såg hur hon lyste upp hela hon.

Hederspris skulle hon ha tycker jag!

En liten solskenshistoria från vår vardag ☀️

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Hejsan pastejsan! 👻

Idag tänkte jag att vi skulle prata om pyssel. För igår hade vi en riktig pyssel-förmiddag här hemma. Barnen har varsin pyssel-låda från Rusta som de älskar, och jag tycker det är så mysigt att pyssla tillsammans med dem. Man får ju vara kreativ själv också!

Men något som är svårt med pyssel är att de är så olika barnen. Då menar jag inte olika som i att den ena vill rita och den andra klippa och klistra. Nej, här vill de gärna göra lika. Eller lillasyster vill i alla fall göra lika som storasyster. Ska stora rita vill lilla rita, ska stora göra pärlplattor vill lilla göra pärlplattor.

Det är inte svårt i sig, bi har ju för det mesta dubbla uppsättningar av det mesta och annars får man turas om helt enkelt. Men de gör saker på olika nivå. Finmotoriken är lite mer utvecklad hos en 4,5 åring än hos en treåring. Det är där det blir lite knepigt ibland.

För jag vet inte hur många gånger lillasyster försökt göra armband och halsband, precis som storasyster, men hon får liksom inte till det. Tråden böjer sig och pärlorna vill inte glida på. Pilligt, fippligt och svårt. Vilket lämnar 3-åringen med en känsla av ”det här klarar jag inte av, det här är för svårt”. Och är det något jag vill ge dem så är det möjligheten att lyckas, inte tvärt om!

Nu har vi knäckt koden. Nämligen – piprensare!

Piprensare är lättare att styra, lättare att forma, och med tillräckligt stora pärlor så går det fort att göra fina armband och halsband. Eller kanske rättare sagt pärlor med lagom stora hål. De här pärlorna var helt perfekta för de gled på smidigt utan att hålen var för stora så att de bara fortsatte och trillade av piprensaren.

Annas ansiktsuttryck när hon äntligen bemästrade denna typ av uppgift gjorde mig så otroligt varm inombords!

För att liksom ”stänga” armbandet så har jag bara tvinnat ändarna om varandra. Vill man göra längre grejer, som halsband, kan man ju tvinna ihop flera piprensare med varandra bara tänker jag.

Har ni inte testat så gör det, så otroligt lyckat!

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Ja, såhär ser vi ut. Typ i alla fall.

Lekte fram den här med hjälp av AI. Vad tycker ni?

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Typ såhär har de hållit på hela dagen, barnen. När de leker med varandra så finns det inget som kan stoppa dem. De är helt otroliga! Så synd bara att de oftare bråkar…men för det första har jag förstått att det hör till, syskonkärlek ni vet. (jag är själv ensambarn så jag fattar inte riktigt) Men det är också ett tecken på att de är trygga. Barn som växer upp i otrygghet tenderar att hålla ihop på ett annat sätt för att de behöver varandra för tryggheten och stabiliteten. Sen är det väl också så att personlighet spelar roll också.

Jag har varit jättetråkig idag, ur barnperspektiv. Har lagt nästan hela dagen på att sortera och tvätta barnkläder. Det är dags för samtliga barn att gå upp en storlek. Så det har blivit en del pusslande med det kan jag säga. Men det blir bra i alla fall. Måste köpa såna förvaringslådor i plast också, just nu står 2 miljoner kassar med kläder sorterade efter storlek i barnens rum. Köper jag plastbackar med lock så kan jag ställa ner dem i källaren istället. Skönt!

Och så har jag suttit en del med skolan också. Det är mycket förberedelser inför nästa lektion i alla kurser. Kapitel som ska läsas och anteckningar som ska skrivas. De har minskat ner rejält på inlämningsuppgifter sedan AI blev så populärt. Förståeligt. Nu blir det diskussioner på lektionerna istället. Plus ”examinationer”. Och det är ju utvecklande på ett annat sätt, så det blir ju bra också. 
Vi fick ett quiz i uppgift häromdagen som jag fick återkoppling på idag. Alla rätt. Kul! Får fira imorgon med lite extra gott. 

Nu ska jag försöka sova lite så blir det nya tag imorgon igen. Förhoppningsvis fint väder så man kan vara ute. Hoppas! 🤞

Idag var det lektion på skolan. Jag åkte med barnen till förskolan och lämnade grabbarna hemma.

Väl på skolan så var det ganska lugnt, mest introduktion och lite lära-känna.

Märktes att det här är en lärare som gillar grupparbeten. Det gör inte jag. Men som jag skulle sagt till barnen: ”vilken tur att vi tycker olika”.

Jag gillar inte grupparbeten på grund av att jag inte har så bra erfarenheter. Under hela högstadiet och gymnasiet så har jag ofta blivit den som får göra jobbet i ett grupparbete och sen ska alla ta åt sig äran. Så det har bara med tidigare erfarenheter att göra. Får försöka lära nytt.

Sitter här i skolan och laddar upp för att åka och hämta barnen, sen blir det nästa lektion senare. Vi ska mysa och äta pizza ikväll. Det behöver vi, kommer bli så härligt. Efter idag tar vi tidig helg.

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Mossa mossa grankott 🌲🐻