Sjukstuga eller mindre trauma?

Jaa, nu när jag ligger här i sängen och funderar så blir distinktionen faktiskt svår…

Nej, skämt åsido. Men det har varit ett par intensiva dagar det ska man inte skoja bort.

40 graders feber, två vändor till akuten, otaliga torra blöjor, näsblod…vi har kämpat. Allt på minimalt med sömn och alldeles för mycket kaffe.

Såhär med facit i hand så börjar man fundera.

”Vad var det där? Har vi överlevt allt detta?”

Men det har vi. Jag tror att det äntligen börjar vända tack och lov. Och då ska vi komma igång igen.

Som förälder får man vara med om mycket. Inte minst stå bredvid när de vi älskar mest mår som allra sämst, och det är tufft.

Och allt det där att hålla reda på mediciner som togs när, hur mycket vätska var och en fått i sig. Nu på senaste har jag börjat väga blöjor. Det har jag aldrig ens gjort på jobbet. Man börjar fundera, har jag blivit skvatt galen? För att inte tala om att barnen är tre och jag har dyskalkyli. Siffror är bra, men de får gärna sitta still.

Nu hoppas vi att krigstiden är över och att vi kan ha det lite lugnare och roligare framöver.

Mossa mossa grankott 🌲🐻