Det ringde på dörren. Direkt fick jag ett stresspåslag. Jag väntar inte besök, vad är det som händer? Är det någon som är här för att klaga på att barnen låter för mycket?
Jag smyger och tittar i kikhålet på dörren. Där står någon jag känner igen. En annan mamma.
Bredvid mamman står en liten tjej som jag känner igen ännu mer. Hon har gått på samma avdelning som Elle innan de gick tillbaka till åldersindelningen. En liten tjej som är jättekär i Gunwald och som mycket hellre klappar honom än leker när vi träffas i lekparken. Och i handen har hon leksaker som jag känner mycket väl.
När vi var i lekparken igår glömde Elle dem kvar. Hon hade fullt upp med sina kompisar. Och så hux flux var det dags att gå hem.
Men den lilla tjejen kände igen leksakerna, visste vem de tillhörde och såg till att de kom hem igen.
Det tycker jag är otroligt fint av en så liten människa.
Jag såg till att tacka ordentligt och man såg hur hon lyste upp hela hon.
Hederspris skulle hon ha tycker jag!
En liten solskenshistoria från vår vardag ☀️
Mossa mossa grankott 🌲🐻
rotmors 
Vad har du på hjärtat? <3