God förmiddag!Först vill jag tacka för alla fina och kloka kommentarer på gårdagens inlägg. Jag trodde inte att det skulle bli så fin uppslutning kring det hela. Tack för det.Kändes viktigt att förklara, men det blir så tung stämning känns det som när man pratar om såna där ämnen. Får blanda upp med lite mer lättsamma inlägg också.

Mossa mossa grankott 🌲🐻

On the road again. Vi ska åka till mormor (min mamma) och fira hennes 57-års dag. De duggar tätt, födelsedagarna i juli månad. Det är en lång bilfärd så mat på vägen är mer regel än undantag.

Bra musik är ett måste när man ska åka långt

Ringer mormor och berättar att vi är på väg. Hon påminner mig om att vi ska klippa klorna på hundarna idag. Mamma set inte att göra det på sina egna och Gunwald är så kittlig om fötterna så jag orkar inte. De får gå på salong istället, det är så behändigt för alla.

Jodå, ren blev han. Kränkt också. Kommer råda fullständig radiotystnad de närmaste 5 dagarna. Och i badrummet sätter han inte sin fot på minst ett par veckor om han själv får bestämma.

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Hej alla!Om du har kikat in här några gånger har du kanske lagt märke till att jag aldrig visar mina barns ansikten. Jag kan tänka mig att man undrar varför, och jag tänkte att det är dags att sätta ord på det.Det finns egentligen flera anledningar.Den första är att vi lever med skyddad identitet. För oss är det inte bara en fråga om integritet, utan också om trygghet. Jag kommer aldrig att kunna eliminera alla risker, men jag kan göra medvetna val för att minska dem. Det här är ett av dem.Men även om vår situation hade sett annorlunda ut tror jag att jag hade gjort samma val.Våra barn är små. De kan inte förstå vad det innebär att finnas på internet eller hur långt en bild faktiskt kan spridas. De kan inte ta ställning till om de vill att deras ansikten ska vara offentliga – och därför tycker jag inte att det är ett beslut jag ska fatta åt dem för all framtid.Internet glömmer sällan. En bild som publiceras idag kan sparas, delas, kopieras eller användas i sammanhang jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Den tanken räcker för att jag ska känna att det är bättre att vara försiktig.Man kan fundera: ”Men varför bloggar du överhuvudtaget då?”För mig är svaret ganska enkelt.Den här bloggen handlar om mitt liv. Om vardagen, kärleken, kaoset, tröttheten, glädjen och allt det där som ryms i ett hem med små barn. Den handlar om mina tankar, mina erfarenheter och mitt perspektiv som mamma. Den handlar inte om att mina barn ska vara offentliga.Jag tror faktiskt att det går att berätta en historia utan att visa allt. Det går att dela ögonblick utan att lämna ut människor. Det går att vara personlig utan att vara gränslös.Vi har alla olika gränser för vad vi delar. Vissa visar inte sitt hem. Andra pratar inte om sitt jobb eller sin relation. Min gräns går vid mina barns identitet. Den känns självklar för mig.Det betyder inte att jag älskar dem mindre stolt eller att jag vill gömma undan dem. Tvärtom. De är det finaste jag har.Just därför vill jag skydda deras rätt att en dag själva få välja hur mycket av dem som ska finnas på internet. Den dagen de är gamla nog att förstå vad ett sådant beslut innebär kan de också fatta det själva.Fram till dess lånar jag inte ut dem till offentligheten.Jag delar gärna vår vardag, våra små stunder och livet vi bygger tillsammans. Men vissa delar av ett liv är inte till för alla – och jag tycker att det är en vacker sak att få behålla något alldeles eget.Det här är inte en kritik mot hur andra föräldrar väljer att göra. Vi gör alla det vi tror är bäst för våra barn, utifrån våra förutsättningar och övertygelser.Det här är bara mitt val. Ett val som bottnar i kärlek, respekt och en önskan om att mina barn ska få börja sina liv utan ett digitalt avtryck som någon annan har skapat åt dem.Det här är mitt val, inte en värdering av någon annans. Vi försöker alla göra det vi tror är bäst för våra barn.

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Hej på er! 👋

Det blev en riktigt famileaktivitet, alla har städat. Fint väder men lite blåsigt.

Vi startar nästa vecka med nystädad bil och fulla kylskåp/frysar. Kan det bli bättre?

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Någon sov gott i bärselen idag när familjen var på shoppingtur. Skönt att vara upprät och nära mamma när man inte mår riktigt hundra, kan man slappna av ordentligt.

På EKO blev det lite bunkring av städprodukter. Ska bland annat testa det här antikalk-medlet i badrummet. Aldrig köpt något från häxans förut så det blir spännande.

Varje morgon bråkas det om ett speciellt par sandaler som blinkar, så för att minska bråkandet blev det ett par till. Vi tittade först på EKO men där fanns inga i rätt storlek. Bara två par över huvudtaget förresten så dEt blev ju inget där. Men får lillasyster så måste ju också storasyster få, hon valde de blå.

Eftersom det också är sista veckan på sommarlovet för tjejerna nästa vecka så köpte vi nya ryggsäckar. Det hör skolstarten till tycker jag. Varsin ny hårborste fick dem också.

Nu på kvällen har barnen lekt och jag passade på att städa medans mannen lagade mat. Underbart med en ren diskbänk. Jag får sån lust att städa när jag köpt nya städgrejer. Det är härligt!

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Bild från förberedelserna av presenter till vårt födelsedagsbarn kvällen innan. Man älskar ju när barnen själva gör presenter ellerhur?

Är det något vi älskar här hemma så är det riktigt goda, matiga mackor så det blev lite brunch typ med sådana. Ingen av de förkylda barnen sover särskilt bra nu med täppta näsor och hosta så det blir låååånga sovmorgnar här.

Senare blev det lite blygsamt födelsedagsfika hemma. Hembakade muffins och gifflar, de där nya ni vet med blåbär och vanilj. Har ni testat dem? Farligt goda!

Småsyskonen sov och pappan lagade mat så det blev lite mysig egentid med äldsta tjejen. Så roligt att få vara med i leken och höra hennes berättelse om de olika karaktärerna. Kan ju säga att moderna såpor kan ju slänga sig i väggen!

Mossa mossa grankott 🌲🐻