Såhär blir veckans plan, rätt och slätt 🥰

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Ju mer jag tänker på det, desto mer problemlösning ser jag att jag faktiskt gör varje dag i vardagen.

Här behövde en trött mamma duscha hemma hos mormor. Mormors hus är inte riktigt barnsäkrat på samma sätt som vår lägenhet, vilket leder till kreativa lösningar.

För jag tycker nämligen inte att jag har rätt att ställa samma krav på mormor och hennes hus som jag gör på mitt eget. Hemma hos oss bor det ju små människor hela tiden, mormor hälsar vi på ibland bara och hon har andra behov som behöver tillgodoses. Bland annat hennes synskada.

Så då får man tänka kreativt! En matstol och en tandkrämstub var det som behövdes idag.

Tänker också på artikeln jag läste om att barn rör sig för lite, att föräldrar gärna sätter barnen i matstolar, hoppgungor och babysitters istället för att låta dem träna styrka på golvet. Men det här handlar inte om ”lathet” eller överdriven försiktighet. Här löser vi ett problem genom att göra en temporär lösning under en begränsad tid för att mamman skulle få duscha och barnet skulle vara säkert under tiden.

Så kan det bli!

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Vi sitter vid frukostbordet. De två morgonpigga barnen är i full färd med att äta det som för dem är värsta hotellfrukosten. Själv har jag fortfarande knappt vaknat.

Den äldsta sover fortfarande. Hon är lik sin mamma, lång sovmorgon och sen en startsträcka på 2-3 h. Förstår inte vad de två andra kommer ifrån, de både pratar och möblerar om innan de ens öppnar ögonen.

Jag häller upp morgonkaffet och gör mig redo för att ta mina vitaminer. Då kommer frågan som jag inte väntat mig.

”Mamma, är Svensson förkyld idag?”

Svensson är mormors äldsta hund. Han är 15 år, men pigg och vid god vigör trots den höga åldern. Såklart har han ett och annat ålderstecken, äter några mediciner. Men han har inte mig veterligen varken snuva, hosta eller feber.

Jag måste säga ”Va?” en gång för att försäkra mig om att jag hörde frågan rätt.

Jodå, det var det hon frågade.

Tusen frågor far genom mitt huvud. Kan hundar ens bli förkylda? Fast jag förstår ju någonstans att hon frågar om han fortfarande är sjuk. Och då är ju svaret både ja och nej…väl?

Jag svarade i alla fall ”Nej, jag tror inte det”. Och Anna som ställt frågan går vidare med livet.

Det är märkligt det där, barn ställer så kloka frågor utan att veta om det. Och sen går de bara vidare med livet.

Hejsan pastejsan! 👻

Idag är jag en riktigt tråkig mamma. Det är jag på tisdagar och torsdagar varje vecka. Skola från 9-12 och 13-16.

De stora är ju på förskola, så de lider i alla fall inte. Lilla Sune han grejar på han. Hela golvet i vardagsrummet är fullt med leksaker och han klättrar omkring i godan ro. Ibland blir han lite arg på mig och då får vi pausa, röra lite på oss, byta blöja eller äta. Sen sover han emellanåt också men idag har han varit lite mer vaken. I förmiddags var han med och diskuterade suicid på min psykiatrilektion.

Det är tur att man har distansundervisning och förstående lärare/klasskompisar, annars vete gudarna hur det hade gått.

Men jag har ändå dåligt samvete jag. Det blir långa dagar för tjejerna på förskolan, och Sune får ju ibland kanske vänta lite på olika saker. Måste jag verkligen plugga nu?

Egentligen måste jag ju inte det. Men det är strategiskt smart eftersom jag då blir klar innan Sune ska börja förskolan.

Någonstans har jag också läst att det är gynnsamt för barnen att en förälder pluggar i vuxen ålder. Man blir mer motiverad att utbilda sig själv då tydligen. Fast det spelar ju ingen roll egentligen, huvudsaken är väl ändå att de blir lyckliga och lever det livet de vill.

De är ganska roliga för de är ju nyfikna också, och det är roligt för vi kan ha spännande diskussioner om allt möjligt. Hjärnan, blodprov, hur kroppen fungerar och vad som händer med maten vi äter.

Jag kommer aldrig glömma heller hur jag en gång hämtade äldsta på förskolan varpå en av förskolelärarna sa ”det var så roligt att höra, hon berättade för sina kompisar när de lekte doktor att det behövs ett blodprov för att se hur kroppen mår. Kompisarna var alldeles häpna!” 🤣

Så det är fullfjädrade små undersköterskor jag när vid min barm minsann!

På förskolan går det tydligen svinkoppor. Jag var tvungen att fråga vad det var, har typ aldrig hört talas om? Lite som vattkoppor fast annorlunda.

Mycket kan man säga men så mycket sjukdomar som det varit i omlopp sen förskolan slogs ihop med en annan och gick från 2 avdelningar till 4 är galet…

Förra terminen till exempel så gick det magsjuka vid 6 (!!!) olika tillfällen…

Sjukdom kan man ju aldrig svära sig fri från, men det är ganska svårt att bortse från vilken skillnad det är.

Nu ska Sune och jag plugga vidare så vi blir redo för prov om några veckor!

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Hejsan pastejsan! 👻

Vi tog en uppfriskande långpromenad på förmiddagen med cyklarna. Inte jättekul väder idag men ut måste man ju i alla fall. Nu sitter vi i soffan med varsin kopp varm choklad. Det hör ju hösten och vintern till, ellerhur?

Sune fick åka bärsele han. Jag är imponerad både över hur lugn han var (annars brukar han sova på ryggen men nu gick vi ut direkt efter hans tupplur så han var ju inte trött) men också hur långt tjejerna orkade trampa. Det blev några kilometer ändå!

Med lite hjälp i uppförsbackarna.

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Hejsan pastejsan! 👻

Jaa tänk nu var det dags. Hoppas det dröjer innan vi växer ur denna också 🙈

Vi hade tidigare en 7-sitsig VW Sharan. Jag har varit såååå nöjd med den, men trots storleken så fick vi inse att det började bli trångt. Främst för att vi har en stor hund och inte kunde utnyttja de bakre sätena samtidigt som vi hade hundburen i bak.

Så det blev ett byte till modell större. En äldre bil, men vi får plats utan kompromisser och den har dessutom gått lite drygt hälften så långt. 
I 16 år har den dessutom varit kommunägd, så den är välskött trots sin ålder.

Idag tog vi första roadtripen med vår lilla buss för att lämna av vinterdäcken hos mormor. Hon har garage så det är smidigare att ha däcken där än hemma där vi måste släpa dem upp och ner ur källaren.

Då blev det en riktig ”gubbhylla” där framme också, för även om bilen är större så gick det inte att få in både vinterdäck och hundbur i skuffen haha! Mysigt hade dem iaf. 
Nu ska vi hem och lasta i hundburen. 

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Hejsan pastejsan! 👻

Det fladdrade ordentligt i öronen på Gunwald nu på morgonen. Skaplig vind! Och regn. Hugaligen.

Idag blir det att vara inne och fixa hemma. Inte helt lätt att städa sådär som jag vill när hela lägenheten är full av bilbarnstolar och hundburar, men vi får göra vårat bästa i alla fall. 
Det blir ju otroligt grusigt såhär års inne med tre små och en stor hund. Tur vi har robotdammsugaren som kan gå runt av sig själv. Vet inte hur jag klarade mig innan den egentligen?

Mycket kastanjer nu. Barnen plockar och plockar. Kanske kan vi hitta på något roligt med dem idag också.

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Hejsan pastejsan! 👻

Idag hade vi föreläsning av Fonus i skolan. Mycket intressant! Man kan ju tänka sig att en prästdotter redan vet allt, men det var mycket nytt för mig.

Lite tårögd blev jag vid några tillfällen också.

Alltså det låter sjukt, men jag älskar palliativ vård och allt som har med livets slut att göra. Inte för att det är roligt och upplyftande, men för att det är så otroligt viktigt att det blir bra. Både för den som är i livets slut men också för anhöriga. Och jag har en sådan positiv bild av hur palliativ vård fungerar efter att mamma och jag tog hand om mormor de sista månaderna med stöttning av palliativa teamet.

Det var mycket matnyttigt information i alla fall, och många av de andra eleverna hade bra frågor som tjejen från Fonus hade bra svar på.

Man kanske skulle jobba på begravningsbyrå? Ja, möjligheterna är ju många i livet.

Examinationen imorse gick också bra kändes det som. Jag skrev så mycket jag bara kunde så vi hoppas att det blir bra.

En lyckad dag med andra ord!

Imorgon väntar nya äventyr, som ska bli mycket intressant. Vad det blir får ni se imorgon 😋

Mossa mossa grankott 🌲🐻

Hejsan pastejsan! 👻

Mycket med föräldraskapet kan man förbereda sig för. Läsa om, höra andra föräldrar prata om. Men ingen kan förbereda dig på den första huvudfotingen

Jag blir alldeles varm inombords varje gång jag ser en sådan här huvudfoting. Nu är det Anna, 3 år, som kommit igång med huvudfotingarna.

Elle, 4,5 år, har länge ritat avancerade gubbar med ben, armar, kropp, huvud och hela paketet. Dem gör mig också varm och lycklig inombords. Men huvudfotingarna är något eget ändå.

Det var så oväntat också. Från att ena dagen rita otaliga cirklar på alla papper till att nästa dag ge en cirkel ansikte, ben och armar.

Många olika konstverk har det blivit genom åren faktiskt. Här gjorde vi höstträd utifrån egna handavtryck. Det såg inte ut som våra på pinterest, men det spelar ju ingen roll! Det här är våra små älsklingars kreativitet uttryckt precis som de själva vill.

Om jag kunde skulle hela jag vara tatuerad med barnens konst. Det är verkligen något jag kan bära med mig överallt för resten av mitt liv ❤️

Mossa mossa grankott 🌲🐻