Hej alla!Om du har kikat in här några gånger har du kanske lagt märke till att jag aldrig visar mina barns ansikten. Jag kan tänka mig att man undrar varför, och jag tänkte att det är dags att sätta ord på det.Det finns egentligen flera anledningar.Den första är att vi lever med skyddad identitet. För oss är det inte bara en fråga om integritet, utan också om trygghet. Jag kommer aldrig att kunna eliminera alla risker, men jag kan göra medvetna val för att minska dem. Det här är ett av dem.Men även om vår situation hade sett annorlunda ut tror jag att jag hade gjort samma val.Våra barn är små. De kan inte förstå vad det innebär att finnas på internet eller hur långt en bild faktiskt kan spridas. De kan inte ta ställning till om de vill att deras ansikten ska vara offentliga – och därför tycker jag inte att det är ett beslut jag ska fatta åt dem för all framtid.Internet glömmer sällan. En bild som publiceras idag kan sparas, delas, kopieras eller användas i sammanhang jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Den tanken räcker för att jag ska känna att det är bättre att vara försiktig.Man kan fundera: ”Men varför bloggar du överhuvudtaget då?”För mig är svaret ganska enkelt.Den här bloggen handlar om mitt liv. Om vardagen, kärleken, kaoset, tröttheten, glädjen och allt det där som ryms i ett hem med små barn. Den handlar om mina tankar, mina erfarenheter och mitt perspektiv som mamma. Den handlar inte om att mina barn ska vara offentliga.Jag tror faktiskt att det går att berätta en historia utan att visa allt. Det går att dela ögonblick utan att lämna ut människor. Det går att vara personlig utan att vara gränslös.Vi har alla olika gränser för vad vi delar. Vissa visar inte sitt hem. Andra pratar inte om sitt jobb eller sin relation. Min gräns går vid mina barns identitet. Den känns självklar för mig.Det betyder inte att jag älskar dem mindre stolt eller att jag vill gömma undan dem. Tvärtom. De är det finaste jag har.Just därför vill jag skydda deras rätt att en dag själva få välja hur mycket av dem som ska finnas på internet. Den dagen de är gamla nog att förstå vad ett sådant beslut innebär kan de också fatta det själva.Fram till dess lånar jag inte ut dem till offentligheten.Jag delar gärna vår vardag, våra små stunder och livet vi bygger tillsammans. Men vissa delar av ett liv är inte till för alla – och jag tycker att det är en vacker sak att få behålla något alldeles eget.Det här är inte en kritik mot hur andra föräldrar väljer att göra. Vi gör alla det vi tror är bäst för våra barn, utifrån våra förutsättningar och övertygelser.Det här är bara mitt val. Ett val som bottnar i kärlek, respekt och en önskan om att mina barn ska få börja sina liv utan ett digitalt avtryck som någon annan har skapat åt dem.Det här är mitt val, inte en värdering av någon annans. Vi försöker alla göra det vi tror är bäst för våra barn.
Mossa mossa grankott 🌲🐻
