
Ja, såhär ser vi ut. Typ i alla fall.
Lekte fram den här med hjälp av AI. Vad tycker ni?
Mossa mossa grankott 🌲🐻

Ja, såhär ser vi ut. Typ i alla fall.
Lekte fram den här med hjälp av AI. Vad tycker ni?
Mossa mossa grankott 🌲🐻

Typ såhär har de hållit på hela dagen, barnen. När de leker med varandra så finns det inget som kan stoppa dem. De är helt otroliga! Så synd bara att de oftare bråkar…men för det första har jag förstått att det hör till, syskonkärlek ni vet. (jag är själv ensambarn så jag fattar inte riktigt) Men det är också ett tecken på att de är trygga. Barn som växer upp i otrygghet tenderar att hålla ihop på ett annat sätt för att de behöver varandra för tryggheten och stabiliteten. Sen är det väl också så att personlighet spelar roll också.

Jag har varit jättetråkig idag, ur barnperspektiv. Har lagt nästan hela dagen på att sortera och tvätta barnkläder. Det är dags för samtliga barn att gå upp en storlek. Så det har blivit en del pusslande med det kan jag säga. Men det blir bra i alla fall. Måste köpa såna förvaringslådor i plast också, just nu står 2 miljoner kassar med kläder sorterade efter storlek i barnens rum. Köper jag plastbackar med lock så kan jag ställa ner dem i källaren istället. Skönt!
Och så har jag suttit en del med skolan också. Det är mycket förberedelser inför nästa lektion i alla kurser. Kapitel som ska läsas och anteckningar som ska skrivas. De har minskat ner rejält på inlämningsuppgifter sedan AI blev så populärt. Förståeligt. Nu blir det diskussioner på lektionerna istället. Plus ”examinationer”. Och det är ju utvecklande på ett annat sätt, så det blir ju bra också.
Vi fick ett quiz i uppgift häromdagen som jag fick återkoppling på idag. Alla rätt. Kul! Får fira imorgon med lite extra gott.

Nu ska jag försöka sova lite så blir det nya tag imorgon igen. Förhoppningsvis fint väder så man kan vara ute. Hoppas! 🤞

Idag var det lektion på skolan. Jag åkte med barnen till förskolan och lämnade grabbarna hemma.
Väl på skolan så var det ganska lugnt, mest introduktion och lite lära-känna.
Märktes att det här är en lärare som gillar grupparbeten. Det gör inte jag. Men som jag skulle sagt till barnen: ”vilken tur att vi tycker olika”.
Jag gillar inte grupparbeten på grund av att jag inte har så bra erfarenheter. Under hela högstadiet och gymnasiet så har jag ofta blivit den som får göra jobbet i ett grupparbete och sen ska alla ta åt sig äran. Så det har bara med tidigare erfarenheter att göra. Får försöka lära nytt.

Sitter här i skolan och laddar upp för att åka och hämta barnen, sen blir det nästa lektion senare. Vi ska mysa och äta pizza ikväll. Det behöver vi, kommer bli så härligt. Efter idag tar vi tidig helg.
Mossa mossa grankott 🌲🐻

Det finns väl få saker som är så snygga som riktigt vita skor?
Mina vita vans är mina favoriter (vilket syns också, de är bra slitna 🤭)
I början av sommaren hade jag dem på mig när vi åkte med Fredrik till akuten. Hastigt och lustigt, alla barnen och hunden skulle med, ja ni vet hur det blir.
Väl framme blev det en lång väntan i väntrummet. Lilleman i bärsele och en väska under armen, samtidigt som man ska underhålla två äldre barn. Jag vet att jag reagerade på att golvet kändes ovanligt halt. Konstigt tänkte jag, på akuten borde de väl veta bättre än att ha hala golv som folk kan glida omkring som bambi på hal is på? Det slog mig inte att jag kanske skulle titta ner på golvet.
Först när jag ska ställa ner väskan som jag krampaktigt hållit så förstår jag. För då kommer Fredrik farande, trots att han har ont.
”STOPP! Inte DÄR. Ställ den på en stol istället. Kolla.”
Han pekar på golvet.
I 20-30 minuter har jag alltså stått i någon slags gult slem och stampat…

Bacillskräcken är total och jag vet knappt hur jag ska våga andas.
När vi väl kommer fram till sköterskan som tar emot i den där lilla receptionen och hon gjort bedömningen av Fredrik så påpekar jag denna uppenbara halkrisk. Sen fortsätter vår resa genom sjukhusets korridorer för Fredrik skulle vidare på undersökning.
MEN.
På väg ut till bilen när allt sedan var klart så slängde jag axelremmen till väskan i en soptunna. Den hade jag ju dragit fram och tillbaka i denna oklara substans på golvet. Jag körde bilen hem med tårna. Och väl hemma i trapphuset slet jag av mig byxor, strumpor och skor som sedan fick ligga ute i trapphuset och skämmas ett par timmar innan jag kunde förmå att plocka upp dem i en ica-kasse på samma sätt som man plockar upp hundbajs.
Sen har de fått ligga i den ute på balkongen och skämmas ett tag till. Men idag tvättade jag dem!
90 grader, två vändor bara för säkerhets skull. Därefter rengöring av maskinen.
Hugaligen.

Min bacillskräck skojar man inte bort. Och det har verkligen eskalerat på sistone.
Jag har i alla fall varit i kontakt med vårdcentralen idag och väntar nu på att få komma till psykologen. Det är dags nu. Inte bara för bacillskräcken. Det finns ju en anledning till att vi lever skyddat och resväskan som innehåller traumat som orsakat skyddet har jag inte rört sedan vi lämnade för 4 år sedan. Det börjar få konsekvenser.
Så nu ska jag börja gå i terapi. Så tar vi en dag i taget.
I mina vita Vans.
Mossa mossa grankott 🌲🐻

Jaa så var det dags. Har suttit med morgonkaffet idag på morgonen och planerat kommande vecka. Dock har kuratorn missat att skicka välkomstbrevet till en av kurserna. Men det reder vi ut imorgon.
Jag börjar imorgon näst sista terminen på komvux, sen är jag färdig undersköterska.
Om någon hade sagt det till mig när jag gick på gymnasiet och pluggade till målare så hade jag aldrig trott dem! Men för en del av oss tar det lite längre tid att komma fram till vad man vill bli när man blir stor.
2019 började jag i hemtjänsten för att jag behövde ett jobb. Och nu, 7 år senare kan jag faktiskt inte tänka mig något annat än att jobba i vården.
Arbetsvillkoren är inte alltid de bästa. Det är mycket slit och lite erkännande från chefer/politiker, men skillnaden man gör i mötet med människor varje dag är värt det. Alla dagar i veckan.

Som moraliskt stöd har jag fått ärva 4,5 åringens ryggsäck som hon hade förra läsåret. Har satt på mina egna pins och adderat en nyckelring (från Libero haha). Det känns faktiskt väldigt bra att en sak som varit hennes nu ska följa med mig, lite som att jag har henne med fast ändå inte. Barnen ärver ju saker av varandra hela tiden så jag kan väl också få ärva något av dem? Det höll 4,5 åringen med om iaf.
Och hands down coolaste ryggan på komvux iaf! Eller vad tror ni? 😎


Mossa mossa grankott 🌲🐻

Ser ni greppet han har om stickan där? Han är redo. För typ allt.
Mossa mossa grankott 🌲🐻

När farbror Fregritt kom hem fick han ett hedersuppdrag som vi brukar säga. Jag tror att min gravidnäsa fortsätter fungera för rätt vad det är så kan jag få dille på att något luktar. Både gott och mindre fräscht om man säger så. Köket har varit en tuff nöt att knäcka hela dagen vilket har drivit mig till vansinne. Men efter att ha vänt upp och ner på halva bohaget utan att bli av med den något ofräscha lukten så var sammanbrottet nära. Varför ska man vara hyperkänslig mot dofter/lukter om man ändå inte kan klargöra vad de kommer ifrån?! Till slut kom jag fram till boven i dramat. Vasken. Efter lite mer luskande och googlande så kom jag fram till att det måste vara vattenlåset. Men ni förstår att där går min gräns!
Det är klart att hade jag varit ensam så hade jag tagit tag i det, men jag är inte ensam nu som tur är. De säger att man ska gifta sig rikt. Jag har varit strategisk istället. För även om jag skulle kunna ta mig an en sådan uppfattning i vånda och plågor efter att ha vankat av och an ett par timmar. Men, farbror Fregritt han har varit sopgubbe en gång i tiden (Låter som att det var på 1800-talet men det var ett par år innan vi träffades bara haha). Och kan ni tänka att han tycker det är lite roligt att pula med vattenlås och avlopp. Det är strategiskt för vardagslogistiken hörni, och det bästa valet jag gjort.
Barnen har svårt att säga Fredrik så han heter numera Fregritt och iom att han är tre år äldre så klassas han som farbror för mig.
Ordningen återställd om inte annat och jag kan nu sluta stryka runt här hemma som en spårande blodhund.
Mossa mossa grankott 🌲🐻