Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Förmodligen för att jag själv fortfarande är otroligt omtumlad.
Innan ni frågar, jo, vi har TV hemma. Två stycken till och med. Och jo, vi vet hur barn blir till. Ändå står jag här, överväldigad av både överraskning, glädje och skräckblandad förtjusning på samma gång. Den första känslan var panik, men det har lugnat sig lite.
Varför? Låt mig visa er:
Helt plötsligt står jag i köket med två positiva graviditetstest (det undre ser inte så positivt ut men det togs tidigt haha, linjerna är svaga).
Jag fattar ju rent tekniskt hur det går till, men det här var inte vad jag hade räknat med just nu.
Och innan vi pratar vidare om detta så vill jag bara säga att det här är något som jag funderat både fram och tillbaka över. Något som jag dragit mig för att berätta om och något som jag funderat mycket på om jag ens ska dela med mig av. För faktum är att jag just nu fortfarande känner väldigt mycket skam kring det. Vad ska folk tänka? Kommer jag anses oansvarig nu? Och kommer människor jag inte känner tycka synd om de tre barn vi redan har?
Men när den värsta chocken lagt sig så har vi i familjen ändå kommit fram till att det här fjärde barnet är en väldigt välkommen liten överraskning. Vi hade börjat vänja oss vid tanken på en nummer 4 om några år, när vi kanske landat lite mer i livet, jag har fast jobb, vi har ett annat boende osv. Men nu blev det nu och vi fick ta ställning väldigt snabbt.
I och med att vi ändå börjat fundera på livet med fyra barn så ställde jag mig själv en fråga: ”om jag väljer att avsluta den här graviditeten nu och det av någon anledning, biologisk eller logistisk eller vad som helst inte blir en ny graviditet om några år, hur skulle jag må då?”
Hur jag än vrider och vänder på det så är jag övertygad om att jag kommer ångra mig om jag inte behåller. Naturligtvis kommer det bli intensivt och stundtals tufft, men också väldigt mycket mer kärlek i omlopp vilket känns underbart. Och vi är ett team, tillsammans löser vi faktiskt det mesta.
Men varför väljer jag att dela det här nu då? Jo, för att den här bloggen handlar om ärlighet. Familjelivet är inte alltid enkelt och inte alltid självklart, men jag vill dela med mig av både det bra och det dåliga. Jag vill ge en nyanserad bild av livet som flerbarnsförälder. Och jag vill prata om allt, glädjen, förtvivlan, skammen, kärleken. För många saker kan vara sant samtidigt.
För närvarande är vi alltså i vecka 7 (6+4) och jag mår förhållandevis bra. Väldigt trött emellanåt, men jag tycker ändå att det flyter på ganska bra. Inte så värst jobbigt med illamående eller annat, vilket jag haft tur med under alla mina graviditeter. Det var lite tuffare med Sune, men då jobbade jag också så mycket och väldigt nära andra människor. Nu är det ju mest vi i familjen eftersom jag är föräldraledig/pluggar.
Hur uppdateringarna kring graviditeten kommer se ut framöver vet jag inte riktigt, det beror lite på vad folk är intresserade av också. Gravid vecka för vecka? Eller något annat format? Vi får se helt enkelt. Det jag vet med säkerhet är att ni kommer få följa med på den här resan, med alla tänkbara känslor och tankar, utan filter och helt rakt upp och ner. För ärlighet varar längst.
Mossa mossa grankott 🌲🐻
