Hej, och välkommen till Rotmors

Jag har alltid gillat bloggar. Inte de perfekta, utan de där man känner att någon faktiskt sitter på andra sidan skärmen. Någon som skriver om livet som det är, med disk på köksbänken, en kall kopp kaffe och ett barn som ropar “mamma” för fyrtioelfte gången.Så det här får bli en sån blogg.Jag är trebarnsmamma, fru till en dumperchaufför och jobbar inom vården. Jag är genuint fascinerad av människor – både på jobbet och hemma. Framför allt mina egna människor. Hur vi fungerar, varför vi reagerar som vi gör, vad som formar oss och hur vi kan förstå varandra lite bättre.Jag önskar ibland att jag var en sån där person som alltid dricker örtte, bakar surdegsbröd, aldrig köper färdig barnmat och bär sina barn i sjal från födseln tills de börjar skolan. En sån som har ordning på livet, färgkoordinerade kalendrar och veckomenyer klara på söndagar.Men sanningen?Jag är nog mer en typ B-människa.Min kropp drivs till stor del av koffein, nikotin och alldeles för mycket socker. Barnen har utan tvekan ätit fler kalla köttbullar från Mamma Scan med ketchup än ekologiska grönsakspuréer. Och sjalen… den har de växt ur alla tre.Livet är ganska rörigt. Jag har nästan alltid en tydlig målbild av hur jag vill att saker ska bli. Hur jag vill vara som mamma. Hur vardagen ska kännas. Hur hemmet ska fungera. Sedan kommer verkligheten.Någon glömmer gympapåsen. Någon spiller mjölk. Tvätten växer snabbare än den tvättas. Jag äter en chokladbit till lunch och inser först på kvällen att jag fortfarande har samma tofs i håret som när jag vaknade.Och vet du? Det är faktiskt okej.Samtidigt befinner jag mig någonstans mitt i ett försök att hitta tillbaka till mig själv. Vem är jag, bortom jobbet, hemmet och föräldraskapet? Vad tycker jag egentligen om? Har jag några hobbys? Vad lyssnar jag på för musik när ingen annan väljer spellistan? Jag vet inte riktigt än. Men jag försöker ta reda på det.Det som däremot alltid finns där är barnen. De är min största drivkraft. Jag tänker väldigt mycket på mitt föräldraskap. Jag analyserar mig själv nästan lika mycket som jag analyserar dem. Jag funderar över beteenden, känslor, anknytning, konflikter och allt det där som händer mellan människor varje dag.Jag vill förstå. Inte bara vad som händer, utan varför.Jag har sällan nöjt mig med enkla svar. Jag vill skala bort lager efter lager och komma åt kärnan. Vad ligger egentligen bakom ett utbrott? Vad försöker ett barn säga när orden inte räcker? Och vad väcker det i mig?Det är nog där Rotmors börjar. I rötterna.I försöket att förstå både mig själv och de människor jag älskar mest. Här kommer det finnas tankar om föräldraskap, vardagskaos, psykologi, livet i vården, självdistans och säkert en hel del kaffe(fläckar) också.Jag har inga svar på allt, men jag har många frågor, och jag tror att det är en ganska bra början.

Mossa mossa grankott 🌲🐻